Vid NIPR finns ett världsdatacentrum för norrsken. Bland annat har man här norrskensfilmer från Internationella geofysiska året, 1957-1958 från hela världen och man har också data från många stationer i Antarktis. Akira Kadokura är chef för centret och det finns två deltidsanställda, Kazumi Ishikawa och Keiko Endo. För närvarande arbetar Ishikawa-san med att föra över data från den japanska Antarkits-stationen Syowa till digitalt format. I samband med det pågående Internationella polaråret tänker man digitalisera alla norrskensfilmer från Internationella geofysiska året. På måndagseftermiddagen pratade jag länge med Kadokura-san om centrets verksamhet och om framtida forskningsplaner.
På kvällen blev jag mycket väl omhändertagen av några av Itabashiklubbens medlemmar. Först gick jag hem till Katsumi och Yoichi Shoji och tittade på de fina akvareller av blommor och insekter som Yoichi hade målat. Yoichi sitter till vänster och Katsumi till höger. Målningen på bilden är en minutiös studie av magnolia. Tyvärr gör fotografiet inte alls rättvisa åt konstverket. Yoichi är med i en förening för amatörkonstnärer och den föreningen hade åstadkommit en mycket vacker bok med målningar av Itabashis vilda blommor.
Sedan gick vi alla tre hem till familjen Kawahara som bor på samma gata som jag. Mor i familjen, Ekuko, var med på exkursionen till Miyake-jima. Hon är en energisk dam som förutom fågelskådning ägnar sig åt att springa maraton. Ekuko och Hishasi Kawahara har ett företag som sysslar med ål, en mycket populär delikatess i Japan. Ekuko hade dukat upp en mängd mat i familjens kök och dessutom tagit på en sommarkimono. Till vänster om Ekuko står dottern Yuki som passade på att fylla 18 år. Till höger står Hishasi.
En av de maträtter som bjöds tyckte jag var genialisk. Man tog först ett noriark på en knapp kvadratdecimeter. På detta bredde man ut ett lager ris. Sedan lade man dit någon eller några grönsaker och en bit fisk, skaldjur eller kött. På mitt noriark ligger det ett blad shiso (japansk bladmynta) och krabba. Det fanns också flera sorters rå fisk och kyckling (den var inte rå). Sonen Yutaka visar hur noriarket viks ihop runt maten.
Efter ett tag kom även Kazuoko Kurabayasi till festen.
Yuki-san är med i en förening i sin skola där de lär sig hur man utför en teceremoni. Så efter maten fick jag en lektion i denna raffinerade konst. Ekuko hade gjort i ordning teceremoni-kakor av adzuki-bönor och man skulle börja med att äta kakan. Allt är väldigt exakt. Det är till och med föreskrivet vilken hand man ska fatta kakan med och hur den ska läggs på en bit rispapper. Man ska buga innan kakan och efter kakan och innan teet och efter teet. Här äter Yoichi-san och Katsumi-san sina kakor med hjälp av små träpinnar medan Kazuoko just ska ta sin kaka.
Här håller Yuki-san på att göra i ordning teet. Först värms koppen med varmt vatten som efteråt slås ut i skålen vid sidan. Sedan görs teet genom att man blandar fint tepulver med vatten och vispar med en speciell visp så att det blir alldeles skummigt. Det var lite för mörkt för att få en skarp bild av teceremoniteet utan blixt, men blixtbilden kunde inte återge färgen rätt.
Yuki-san ställde koppen med det färdiga teet framför mig med den vackraste sidan på te-koppen vänd mot mig. Men från denna sida skulle jag inte dricka, utan jag fick instruktion att vrida koppen ett halvt varv med exakt två rörelser. Sedan skulle koppen lyftas upp högt (eller möjligen var det så att man skulle lyfta upp koppen högt först och vrida den sedan). Först därefter fick man dricka och om jag fattade saken rätt så skulle man dricka ur den i ett sammanhang. Därefter fick man göra samma kopprörelser fast i motsatt ordning och i motsatt riktining och till slut skulle man beundra koppen från höger och vänster och buga med handflatorna i golvet.
Så tog Yuki-san hand om koppen och rengjorde den noga samt upprepade proceduren för nästa gäst.
Eftersom Ekuko-san hade tagit på en kimono (sommarmodell av bomull) frågade jag hur man egentligen bär sig åt när man tar på en kimono. Kimono är ju ett en-storlek-passar-alla-plagg. Detta resulterade i ett erbjudande att få prova, ett erbjudande som jag förstås tackade ja till. Precis som jag misstänkt var det inte så enkelt att sätta på en kimono. Plagget är "för långt". så först hissar man upp det så att nederfållen kommer på lagom höjd och man lindar det lagom tätt. Så knyter man åt med ett band runt midjan. Sedan lägger man den övre delen av kimonon till rätta. Tyget kommer att ligga som ett N vid midjan. Detta fixeras med ytterligare ett band. Till slut ska det breda bältet, obin, på plats Det var jättelångt och Ekuko och Katsumi hjälptes åt. Ena änden lades över axeln så länge, denna del av obin skulle sedan ingå i rosetten, obin lindades tre varv runt midjan och mellan två av varven stoppades en ganska styv platta in på framsidan så att obin inte skulle korva sig. Katsumi jobbade till slut en bra stund med att få till rosetten. 
Nu blev det mannekänguppvisning och gruppfotografering under allmänt jubel. Ekuko letade också fram ett par skor som jag fick prova. Jag fick veta att kimonon sytts av Kamakura-san (första bilden från igår) som arbetar som kimonosömmerska. Mönstret på kimonon föreställer en blåklocka.
Tänk vad fågelskådning kan leda till!
No comments:
Post a Comment