Vi var uppe vid 5-tiden. Det var uppehållsväder och högt i tak. På Fuji-san låg nysnö. Överallt kvittrade det. Här tittar vi på en gärdsmyg som sjöng från en trädtopp.
Nu kunde vi också se utsikten över dalen nedanför.
Alldeles vid Okuniwa fanns en tori framför ett lavablock. Där fanns också flera par sandaler i jätteformat. Noriko-san berättade att man förr trodde att en tengu, ett slags jätte med lång näsa och magiska krafter, brukade kliva på det lavablocket när han gick mellan bergstopparna. Jag fick inte klart för mig varför hans olika par sandaler lämnats kvar. Bredvid blocket fanns en skulptur av tenguns huvud.
Vi fick ungefär två timmar med uppehållsväder. Sedan började åskan mullra och snart regnade det ordentligt.
Frukosten var bastant med ris, miso-soppa, fisk, grönsaker, frukt och te. Man kan gå länge på en japansk frukost. Åt mig hade man dessutom gjort en kopp kaffe, förmodligen därför att man tror att alla västerlänningar vill ha kaffe till frukost och för att man vill vara en så god värd som möjligt.
Det häftiga regnet gjorde att vi tog oss tid att titta runt i butiken. Bland annat såldes lingonsylt med Fuji-san på etiketten och torkade blåbär. Vi bevakade också området kring fågelbadet där en riktigt grann blåstjärthane höll till. En nötkråka kom också förbi en kort stund.
Trots regnet hade vi lyckats se de flesta av de arter man kan förvänta sig i området. Det var egentligen bara guldtrast som fattades, men Nobu sade att den är mycket svår att få syn på så här års. Så vi traskade upp till parkeringsplatsen längs stigen genom den täta, lågvuxna skogen medan regnet skvalade och åskan mullrade.
Nästa lokal var ett militärt övningsfält där det finns fåglar typiska för öppen grässlätt. Allmänheten har bara tillträde till området på helgerna. Där fanns det gott om svarthakade buskskvättor och svartbrynade rörsångare. Bägge dessa arter är värdarter för göken och vi såg också minst fem olika gökar. Över oss spelade flera japanska beckasiner.
Medan vi stod där upphörde regnet och Fuju-san började synas. Tyvärr hann vi inte njuta av detta så länge för det var tid att återvända till Yamanako-ko. Under lunchen, som vi åt på samma ställe som på lördagen, fick jag höra att en av deltagarna Bessho-san varit i Sverige på inbjudan av "fjallraven". Bessho-san är fotograf och engagerades i samband med att Fjällräven började marknadsföra sina produkter i Japan.
No comments:
Post a Comment