Fuji-san är Japans högsta berg, 3776 meter högt. Högt upp på sluttningarna upp till så där 2500 meter växer fina skogar och det finns gott om fåglar. Fuji-sans fågelfauna är unik för Japan. Den här helgen hade Sagamihara birdwatching club exkursion till Fuji-san.
Jag tog tåget klockan 5.41 från Itabashi och mötte Nobu-san vid Sagami-Ono klockan 7. Noriko-san, som jag lärde känna första gången vi var vid Kasai Rinkai Koen, var också med. Hon hade kommit från Kyoto bara för att vara med på den här exkursionen. Efter en tvåtimmars bilfärd kom vi till Asahigaoka vid sjön Yamananka-ko, 981 möh. Vägen dit är vacker. Från Sagami-Ono far man först genom stadsbebyggelse men ganska snart möter bergen och vägen slingrar sig genom v-dalar med skogsklädda bergssidor. Fastän väg 413 är en huvudled är den ganska smal och man ska inte ha bråttom.
I Ashigaoka mötte vi fyra andra exkursionsdeltagare, tre damer och en herre. På det hela taget har det varit fler kvinnor än män på de exkursioner jag deltagit i. Undrar om det kan bero på att fågelskådningen i Japan inte är tävlingsinriktad.
Vi började med en promenad i fritidshusområdet vid Ashigaoka. Här är stora trädgårdar med höga träd. De som har fritidshus här är välbärgade och det var inga små stugor vi gick förbi. Vädret var inte det bästa. Den bästa observationen enligt Nobu var en gylbrynad narcissflugsnappare som tog dusch i ösregnet mitt på en väg. Han såg verkligen ut att njuta. Noriko och jag jobbade ett tag på en brun fågel med lite blå färgtoner men kom till slut fram till att det var en hona av glasögonflugsnappare. Skådningen i Ashigaoka avslutades vid ett källsprång som vanligtvis drar till sig mycket fågel. Marken däromkring utgörs av pimpsten som dränerar mycket bra och soliga dagar är källsprånget är det enda stället där fåglarna kan hitta dricksvatten och ta sig ett bad. Men denna dag var nog badbehovet inte så stort.
Lunch inköptes i en convenience store och åts i en värmestuga i anslutning till butiken. Ösregnet inbjöd knappast till picnic utomhus. Så blev det dags att bege sig uppför berget. Vi körde en väg som ther Fuju-Subaro Line.Vägavgiften var 1000 yen, ca 65 kronor. Dimman var tät. Vägen var fin med ganska många hårnålskurvor. Vi stannade på några ställen och lyssnade på fågelsången som var rätt intensiv trots nederbörden.
Vi checkade in på fjällstugan Okuniwa på 2200 meters höjd. Under den korta promenaden dit från parkeringsplatsen hann vi se nordsångare och drillsångare och i ett fågelbad vid stugan plaskade en blåstjärt omkring.
Efter mellanmål med grönt te gick vi en runda vid Okuniwa som betyder djup trädgård. Stället ligger i en skyddad sänka invid en liten höjd på Fujis sluttning. Vi följde en stenlagd stig och det var rätt skönt att ha stigen att hålla sig till i dimman. Skogen var av ett helt annat slag än vad jag sett på andra ställen i Japan, med låga, vindpinade tsugor och lärkträd och rhododendron. På marken växte lingon. Svartmesar sjöng från vart och vartannat träd och vi såg och hörde flera blåstjärtar, nordsångare, japanska järnsparvar och kungsfåglar. Det gick bra att se och komma nära fåglarna, men ljuset och vädret lämpade sig inte för fågelfotografering.
Middagen serverades klockan fem och var överdådig och mycket god. Man äter i nedervåningen i en stor sal som också är butik. På bilden serverar Kobayashi-san öl och på bordet syns hennes videokamera.
Man sover i tatamirum i övervåningen. När det är bestigningssäsong på Fuji-san under juli och augusti är det ganska fullt med folk här, men under vårt besök var vi de enda gästerna. Noriko-san, Kobayashi-san och jag fick rummet som hade utskikt över fågelbadet. På bilden skymtar stativet till min tubkikare som fick göra tjänst som torkställning och längs väggen ligger bäddutrustningar inklusive yukata. En övernattning här med middag och frukost kostar 7000 yen. Dessutom ingår tydligen te som verkar finnas tillgängligt hela tiden.
Senare på kvällen kom ytteligare några exkursionsdeltagare. Nakamura-san meddelade att en orientnattskärra spelflög vid parkeringplatsen och Noriko-san, Nobu-san och jag gav oss ut i regnet och mörkret, dock utan att få se eller höra fågeln.
No comments:
Post a Comment