2007-05-26 Lördag, Exkursion till Miyagase-ko

Sol, +27 grader

I bergen väster om Tokyo finns det ganska många kraftverksdammar och därmed vattenmagasin. Miyagase-ko, Miyagase-sjön, är en sådat vattenmagasin. Bergen är branta och klädda med tät ädellövskog, Hinoki, och inplanterad ceder. Rätt högt på sluttningen ovanför Miyagase-ko går en väg och den vägen var målet för lördagens exkursion med Itabashi wildbird club. Det var visserligen en del biltrafik, men att knalla rakt ut i skogen så som vi gör hemma är uteslutet i den branta terrängen här.

Som vanligt fick vi börja med att åka tåg, denna morgon i en och en halv timme till Hashimoto. Där missade vi precis bussen till Tori-Ibara och fick en improviserad fikarast på nästan en timme innan nästa buss. Rasten kom på begäran att ägnas åt engelsk konversationsträning om fåglar i Japan och Sverige.

När vi strax efter halv elva klev av bussen i Tori-Ibara fick vi genast höra Hototoguisu, Smågök, som precis har anlänt. Den ropar sitt namn. Men vi såg den inte.

Fastän det var så varmt var alla ordentligt påklädda. Vi var åtta på exkursionen och det var bara jag och en till som hade t-tröja. Alla andra hade långärmat, jag antar som skydd mot solen. Eguchi Tome-san hade en hatt med stort brätte som gick ner över nacken. Hatten liknar lite de hattar som kvinnor bär när de arbetar ute på fälten, men de hattarna har ännu mer sol-(och mygg-?) skydd.

Den nätta tubkikaren är typisk. Nästan alla skådare jag träffat på i Japan har mindre kikare och tubkikare och lättare (och rangligare) stativ än vad jag har. Jag har dock inte någon lust att byta optik för nog ser jag fåglarna tydligare med min utrustning. Jag kan tänka mig ett lättare sativ.

Vi gick förbi en del gamla hus, bland annat detta porthus med halmtäckt tak. Visst påminner det om en skånegård! Taket på boningshuset skymtar till höger.

Vägen vi följde var vacker. Vi lyssnade efter fåglar, men det hade nog blivit lite för sent på dagen för att det skulle vara någon riktig fart på sången. Vi hörde västlig kronsångare, blåvit flugsnappare och gulbrynad narcissflugsnappare. En familj stjärtmesfamilj var lättare att få syn på.

Vi åt lunch på en mycket vacker plats med utsikt över sjön. Längs stranden på andra sidan promenerade en japansk makak (apa), i sakta mak. De här luncherna tenderar att bli riktiga knytkalas och det är svårt att undvika att äta för mycket. Kuribayashi-san hade till och med tagit med lunch till mig bestående av risbollar, stekt fläsk och stekt lök. (Min egen medhavda lunch åt jag sedan till kvällsmat.) Sedan kom alla efterrätter fram, grapefrukt, apelsiner, chokladkakor, olika slags godis och kakor. Nästan alla har med sig mer mat än de själva behöver och jag tror dessutom att de var särskilt angelägna att se till att jag fick smaka på allt.

Styrkta av den stadiga lunchen fortsatte vi vägen fram. Det var lite mer fågelsång nu när det hade blivit eftermiddag, men å andra sidan började det bli dags att tänka på hemfärden. Vår vändpunkt kom att bli en källa där friskt vatten rann ut ur några rör. På de blå pinnarna hängde dricksglas till allmän nytta.

Det fanns många olika trädarter och jag har ännu inte fått någon ordning på vilka som är de vanligaste. De flesta känner jag inte igen. Det här, till exempel, ser ut som en lönn på frukterna, men bladen ser helt annorlunda ut än lönnblad. Efter hemkomsten skickade jag bilderna till Shogo-san som kunde upplysa mig om att trädet heter Chidori-no-ki, Acer carpinifolium, Hornbeam maple.

Vi kom tillbaka till Tori-ibara i lagom tid för ett toalettbesök innan bussen till Hashimoto skulle gå. På damtoaletten hade några svalor börjat bygga bo ovanpå en lampa. Det är antagligen andra kullen som är på gång.