För att ta sig från Itabashi till Makuhari Messe, där JPGU-konferensen hålls, behöver man åka tvärs igenom Tokyo. Restiden på tunnelbana och tåg är en timme och tio minuter om allt klaffar perfekt. För att slippa tillbringa så mycket tid som packad sill i Tokyos morgonrusning tog jag tunnelbanan från Itabashi-kuyakushomae redan strax efter sex och klev av vid Kasairinkaikoen som ligger bara några stationer från Makuhari. Kasai Rinkai Koen är ju parken där vi hade fågelexkursion för några veckor sedan och där tog jag en skön morgonpromenad.
På en äng blommade vallmo och blåklint. Vid stranden av Tokyo Bay födosökte några rödhalsade snäppor, sibiriska gråsnäppor och en roskarl. Småtärnor fiskade. En fläcknäbbad and kom sommande med sex nykläckta dunungar. Jag tror att hon var på väg med barnaskaran till den skyddade damm där jag fotograferade en ung natthäger vid förra besöket, men hon var oerhört försiktig och jag kunde inte vänta tillräckligt länge för att konstatera om min förmodan var korrekt.
Vid ett av gömslena satt sibiriska gråsnäppor på varsin påle och tillsammans med dem en tereksnäppa, en ganska vanlig förbiflyttare här.
På konferensen lyssnade jag först på en session om japanska aktiviteter under Internationella polaråret och andra samtidiga forskningssamarbeten. Japan satsar en hel del, bland annat genom att installera ett imponerande nätverk magnetometrar runt om i världen. Man håller på att bygga en ny isbrytare. Någon knackade mig på axeln och när jag vände mig om satt Hiroshi Oya där. Han var min värd när jag besökte Tohuku University i Sendai för tio år sedan.
Under lunchrasten tog jag en promenad ner till stranden. Här är det fin sandstrand och det tycker också de svartbenta strandpiparna. Jag stötte på ett häckande par. Undrar hur de ska klara att få fram ungar bland alla mänskliga strandbesökare.
Några parkarbetare höll på att lasta ur sina redskap ur en bil. Det var sopkvastar av bästa blåkullamodell och räfsor av bambu. Inga plastredskap här inte!
På eftermiddagen stötte jag på flera gamla bekanta. Tsuruda-sensei, som tidigare var chef för ISAS (Institute of Space and Astronautical Sciences) och nu är pensionär berättade att han håller på att bygga en egen norrskens-CCD-kamera. Den ska klara av att ta tio bilder per sekund och har ett reglerbart filter så att han inte behöver ha ett filterhjul. Tsuruda-sensei gillar att jobba med elektronik och han finansierar bygget själv. På bilden står han till höger och Mukai-sensei, som kom förbi, står till vänster.
I postersalen träffade jag fler ISAS-bekanta, först Ayako Matsuoka och sedan Tadas Nakamura. Matsuoka-san är kvar på ISAS. Hon hade just fått veta att de fått fyra års förlängning på den seglivade satelliten Akebono, så att de ska kunna mäta en hel 22-årscykel och jag fick höra om många andra aktiviteter vid ISAS. Jag ska planera in ett besök där i juni.
Tadas Nakamura jobbar numera vid Fukui Prefectural University. På sin hemsida presenterar han sig som "Space Plasma Physicist, After-Five Jazz Guitarist, Weekend Alpinist, and a night dreamer." Han övertygade mig om det förnuftiga i att planera in en helgtur till de japanska alperna och erbjöd sig att guida.
No comments:
Post a Comment