Började med joggingrunda längs Shakujiigawa. Jag försöker jogga två gånger i veckan.
På två ställen passerar jag parker där pensionärer brukar spela krocket eller i varje fall ett spel som liknar krocket. De börjar med att mycket noga sopa ytan som de ska spela på och markerar sedan området med vita plastband. Ibland har de nummerlappar, så det hela är nog ganska seriöst.
När jag springer under Saikyo-linjens järnvägsbro på hemvägen passerar jag tre små bagagekärror med ordentligt ihoppackat bagage under blå plastpresenningar. De tillhör några hemlösa som brukar sova där i närheten. Exakt var de sover vet jag inte. Det verkar som om de får ha sina saker i fred.
Vid lunchen frågade jag om frukten som jag fotograferade härom dagen, biwa. Mina kamrater trodde att det nog var OK att plocka några frukter och smaka, så när jag efter avslutad arbetsvecka gick förbi biwa-trädet tog jag en biwa-frukt som kändes lagom mjuk. Den åt jag till efterrätt. Den var saftig och smaken var mild, söt och lite syrlig. Jag kunde inte komma på något som den påminde om. Biwan var god, men inte jättegod. Innan jag åt upp den tog jag en bild. Den innehöll fyra ganska stora kärnor. Hela frukten var något större än ett plommon. Enligt mina kamrater är biwa en ganska dyr frukt.
No comments:
Post a Comment