Halvklart, blåsigt, +20 grader
Klockan fem var hela gänget klart för avmarsh mot Tairo Ike Pond för skådning innan frukost. När vi gick ner i kratern mot sjön kunde vi lyssna på sång av Akakokko, Ijima-sångare, japansk rödhake och den allerstädes närvarande japanska cettian som man hör men inte ser. Över sjön flög några fiskgjusar och vi fick fina observationer av svartduvor. Kurabayashi-san hade tagit med sig ett litet gasolkök och kokade kaffe nere vid sjöstranden till hela sällskapet.
På vägen tillbaka fotograferade jag växten som vi fick till middag igår, Ashitaba. Det betyder "blad i morgon" eftersom ett nya blad kommer så fort. Den här ashitaba-plantan växte vid vägkanten, men det fanns också fält med ashitaba.
På tillbakavägen passade jag på att fotografera hotellet utifrån gatan.
Efter frukosten, som också den var överdådig och serverades i en mängd skålar på en bricka per person, blev det en runda runt hela ön med två hyrda minibussar. Vid Cape Satado fick vi närkontakt med orientseglare. När man gick ut på den höga lavaudden for seglarna ibland förbi på bara några meters avstånd. Utsikten från udden var dramatisk med havet, den svarta lavan, de döda träden. Cape Satado ligger i ett av gasområdena nära spökstaden.
Litet längre fram längs vägen stannade vi plötsligt vid ett hus med en kostaty i naturlig storlek utanför. Det visade sig vara ett liten bageri där man tillverkade ett slags rån där några av ingredienserna var ris och mjölk. Vi gick in och fick smaka varsitt rån och sedan tror jag att nästan alla köpte en eller flera askar för 500 yen per styck. Det kändes helt rätt att på detta sätt lämna ett bidrag till öns ekonomi. Jag tror att detta också var Kurabayashi-sans tanke. Vi fick också erbjudande att köpa ashitaba som många utnyttjade.
Skogen runt templet Yakushi-do var raka motsatsen till trädskeletten vid Cape Satado. Några av träden där antas vara åtskilliga hundra år gamla. När vi gick förbi tempelporten var det många i gruppen som tog av sig huvudbonaderna, bugade och klappade i händerna och sedan gick flera fram till templet, ringde i klockan och klappade i händerna en gång till. Här hörde vi gärdsmyg som förekommer i en endemisk variant men vi såg den inte. Samurajmesar och Akakokko letade mat i träden. På vägen såg vi flera holkar som satts upp för nordlig spökuggla. Synd att vi hade så bråttom.
Vi stannade till en kort stund vid Cape Izu men där blåste det rejält. Jag hade den största packningen och var nog den enda som hade med mig tillräckligt med kläder för att skåda där.
Fram till 2000 fanns det ytterligare en kratersjö förutom Tairo Ike men den försvann i samband med vulkanutbrottet. Nu är botten täckt av vass.
På hotellet hade man gjort i ordning lunchpaket åt oss och nu for vi dit och checkade ut. Vi passade på att titta på fiskarna som de grillade till sin egen lunch. Den röda heter Kimedai och är mycket uppskattad, de silvriga heter Mejina.
Med våra lunchpaket tog vi oss ner till stranden vid Kamakata. Vi behövde bara bära maten och skådarprylarna. Resten av bagaget körde hotellägaren till båten. Medan vi åt lunch tittade vi efter rastande vadare. Lunchpaketet var inlindat i ett palmblad och utanpå detta papper och bestod av tre risbollar med olika fyllning, ett ägg som sedan fått ligga i buljong och lite japansk pickles. Under lunchen såg vi en småspov och en drillsnäppa vilket ju inte var så mycket. Men när vi sedan föjde stranden mot hamnen fick vi se både amerikansk och sibirisk gråsnäppa och roskarl. På andra sidan om den övergivna flygplatsen synes Oyama.
Båten gick från Miyake-jima klockan två. Några av oss skyndade oss att hitta en bra utsiktsplats, för nu gällde det att skåda havsfågel. Vithuvade liror fanns i tusental. Men plötsligt ropade några till. Snett akterifrån kom en svartfotad albatross, en ungfågel flygande. Den passerade oss på bekvämt skådavstånd och körde elegant förbi Salvia Maru. Strax efteråt gick larmet igen och den här gången var det en Laysanalbatross som lyft från vattnet snett föröver och drog iväg i riktning mot Miyakejima. Sammanlagt hann vi se fyra svartfotade albatrosser och två Laysanalbatrosser.
Båtfärden tog lite drygt sex timmar, så det hann bli mörkt innan vi kom fram till Tokyo. Vid sextiden utbröt ett knytkalas i tatami-rummet och det varade ända tills det var dags att gå i land.
No comments:
Post a Comment