Så här års är risfälten rastlokal för olika vadare. Den huvudsakliga målsättningen med exkursionen var att titta på amerikanska tundrapipare, men för min del var det lika mycket att titta på risfälten. Förra veckan hade det varit över hundra deltagare i Saitama-föreningens exkursion, men tack vare regnet var det bara ett 30-tal skådare den här dagen.
Vi samlades vid en flodstrand. Över floden spelflög entusiastiska grässångare och från andra stranden hördes raspiga trastsångare. Efter en kort promenad var vi framme vid risfälten där lärkor drillade i skyn trots det våta vädret. Planteringsmaskiner var igång på de sista fältsektionerna. På de flesta stod redan ljusgröna risplantor i prydliga rader.
Här kommer vattnet till risfälten. Det leds sedan i en massa kanaler så att alla fält får lagom mycket. Det verkar vara rätt mycket handarbete med att leda vattnet. Jag såg hur man flyttade om lösa rör som tog vatten från kanalen till olika sektioner av fälten.
Iris blommade på många ställen.
Det fanns gott om små grodor som Shogo sade att de kallar regn-grodor. Detta är två olika arter. De har olika utformning på det mörka ögonbandet.
Vi fick gå rätt länge innan vi hittade tundrapiparna. Det var ännu inte så många, ungefär 30 stycken. De första hade observerats igår. Det gick lätt att se att de hade förhållandevis längre ben än våra ljungpipare och de är lite mindre och nättare. Ihop med tundrapiparna gick några sibirska gråsnäppor och en roskarl.
Det mesta av riset planeras med planteringmaskin, men ibland missar maskinen och då kompletterar man för hand. Vilket slit det måste ha varit att plantera hela fälten för hand som man gjorde tidigare! Jag frågade om det blir mycket mygg med allt vatten, men Shogo och Nakajima-san påstod att det inte var något problem.
Detta är blommande Wisteria, träddödarväxten som vi såg för en vecka sedan i skogen. Men här är den en vacker pergolaväxt.
Exkursionen avslutades i en lokal som fågelföreningen får låna av kommunen. Vi hade sett sammanlagt 35 olika arter. Jag hade faktiskt sett en art som ingen annan sett, nämligen blåskata, men den kunde inte räknas med. Det måste nämligen vara två observatörer
Efteråt for vi till en liten restaurang och åt en stadig lunch.
I morgon ska jag åka till STELab i Nagoya. Jag kommer tillbaka tisdag kväll eller onsdag förmiddag.
No comments:
Post a Comment