2007-05-04 Fredag, Rikugien

Sol, + 25 grader

Rikugien är en park som anlades 1702 i typisk Edo-stil. Den bygger på ett kinesiskt system för poesi som heter Waka som också använts i Japan. Enligt Waka delar man in poesi i sex kategorier, sex heter roku, kinesiskt uttal riku och därifrån kommer parkens namn. Exakt hur detta kommer till uttryck i parkens arkitektur vet jag inte, men allt är säkert myckt noga uttänkt och fullt av symbolik.

Rikugien ligger bara fyra stationer bort från Itabashi, så det var ett lagom mål för en eftermiddagutflykt. Det kostar normalt 300 yen i inträde, men jag hade sådan tur att det var fritt inträde. Det var svalt och skönt under de stora, lummiga träden och jag gjorde som alla japaner, promenerade runt med kameran i högsta hugg och knäppte bild på bild av de vyer som öppnade sig efterhand som man promenerade stigen fram. Det enda som störde var tjoanden från den närbelägna idrottsplatsen. Där pågick med allra största säkerhet en baseboll-match. Publiken var synnerligen och hörbart engagerad.

I viss mån var det mellansäsong i parken. Körsbärsträden har helt utblommade och även rhododendronblommorna hade sett sina bästa dagar för det här året. Jag såg inte till några blomrabatter, utan det verkade vara blommande buskar som gällde.

Här och var fanns det tehus. Jag beställde förstås en kopp te och en liten godsak för 500 yen. Teet var det speciella teceremoniteet som lite beskt och tjockt av finfördelade teblad och som man vispar så att det blir alldeles skummigt. Godbiten åt man med hjälp av en liten träpinne, men vid ett annat av parkens serveringar fick men den i ett stort eklöv.

Mitt i parken var en stor damm med flera öar. I dammen fanns det förstås karpar och sköldpaddor. Det var ett stort nöje att mata dem, särskilt för barnfamiljer.

Tehuset syns mitt på den här bilden på motsatta stranden av dammen. I dammen finns en liten ö av stenblock, Horajima, där det också växer en tall. Formen ska på något sätt ge övernaturliga krafter. Till höger om Horajima finns några stenblock, Garyu-seki, sovande draken. På drakens rygg solar sig en storskarv och en hop sköldpaddor. Det fanns ett Tehus för att titta på draken.

Så har ska en riktigt utrustad stenlykta se ut, alltså med pappersfönster. De flesta lyktor man ser saknar dessa. Jag gissar att de då fungerar dåligt som lyktor. Det skulle vara roligt att se tända stenlyktor.

Parkens högsta kulle är 35 meter hög och hela sluttningen mot dammen är klädd med rhododendron i olika färger. Tallen till höger har en stötta under en gren. Det är gott om trädstöttor i parkerna.

Fåglar då? Det fanns väldigt gott om djungelkråkor och rätt gott om pilfinkar.