2007-04-21 Lördag, Nikko

Hela den är helgen ägnades åt en utflykt till Nikko, platsen för en av Japans största helgedomar, världsarv. Helgedomen i Nikko byggdes upp för shogun Iyeyasy Tokugawa och det är där han är begravd. I sitt testamente skrev han: "Begrav mig som en gud på den rätta platsen från vilken jag kan fortsätta att styra hela landet." Den rätta platsen var i riktning mot polstjärnan och Nikko ligger rakt norr om Tokyo

Men Shogu, Teruko och jag var i första hand ute efter att titta på fåglar, för Nikko är också en mycket välkänd fågellokal. Hela området är nationalpark med många höga berg. Vi träffades strax efter åtta vid Sashiogi järnvägsstation och sedan var det en tvåtimmars biltur. Vi åkte förbi Toshugu shrine och fortsatte uppför en serpentinväg upp till sjön Chuzenji-ko. Vi hann knappast ur bilen förrän Shogo upptäckte ett stjärtmesbo. Sedan spanade vi av sjöstranden där en mängd tättingar födosökte, Japansk ärla, gråhuvad sparv och, till vår glädje, flera kanelsparvar. Bilden visar en kanelsparv och Shogo sade att det är sällan man ser dem så här bra.

Nästa lokal var en fors, Ryuzu-no-Taki eller drakhuvudforsen. Där höll brun strömstare till.

Lunchen åt vi vid Sanbon-matsu vid en våtmark som heter Senjoga-hara. Det betyder ungefär gudarnas slagfält. Vi var tydligen lite för tidigt ute på året, för här var det ännu rätt tyst. Träden var fortfarande bara och det låg kvar en del snö. Annars är detta en fin sångfågellokal. En djungelkråka övervakade platsen från en trädtopp.

Ännu lite högre upp ligger sjön Yuno-ko, en sjö med varma källor. En fiskgjuse och en brunglada svävade över sjön och där fanns gott om änder och sothöns. Den vanligaste anden var brunand och även alla andra arter var sådana som vi ser i Sverige, storskrake, salskrake, vigg, gräsand, ett par snatteränder. Jag såg en knipa och detta ansåg Shogo var intressant. Vid vår första spaningsplats vid bron doftade det ruttet ägg ifrån de varma källorna.

Vi promenerade längs den västra sjöstranden på en fin stig som dock delvis var snötäckt. Svartmesar sjöng, större hackspett trummade. På ett ställe hördes ett lite mjukare kick än från större hackspett och efter en stunds arbete och klättring i den branta sluttningen ovanför stigen lyckades vi konstatera att det var en japansk grönspett som rotade runt i de torra löven på marken.


Från bortre änden av Yuno-ko såg vi Nantai-san, en slocknad vulkan på 2484 meter som Teruko bestigit. Shogo var lite avundsjuk på henne för detta. Han hade försökt en gång men tvingats vända på grund av dåligt väder. På toaletten satt ett anslag med uppmaning att stänga dörren. De har mygg i Japan, men de kommer längre fram på sommaren.

Så for vi tillbaka mot Toshugu shrine. Nu var det en annan serpentinväg. Man har byggt två vägar och enkelriktad dem. Det ökar onekligen säkerheten högst betydligt. Vi for förbi Toshogu shrine och till Kirifuri Kogen där vi hittade pensionatet Humpty Dumpty där vi bokat halvpension. Det visade sig vara ett trevligt ställe där ägaren tydligen samlade på gamla grammofoner och andra musikapparater.