Mulet och + 10 grader på morgonen. I lekparken vid Shakujii-gawa letade en liten Kizukispett efter mat i körsbärsträden. Kizukispetten, Kogera på japanska, är en näpen hackspett på bara 15 cm. Bilden visar en av de fina fågeltavlorna som är uppsatta på granitsocklar längs floden. Tavlan med Kizukispetten finns vid lekparken.
Två av de allerstädes närvarande gråstararna. De är fotograferade med enbart min lilla kamera. Inte särskilt skygga alltså.
Så här ser det ut i mitt kontor. Stadiga, rejäla metallmöbler, inte precis vackra men de fungerar bra. Dator, laserskrivare och kabel så att jag kan koppla in min laptop.
Tvättställ, ett litet bord med glas, porslin och bestick, skrivtavla och Japankarta på dörren. Det finns också ett klädskåp. Vad kan man mer begära?
Vid lunchen frågade jag vad körsbärsblomningen betyder för japanerna. Jag fick veta att man firat detta i över tusen år och att det finns en mycket gammal och mycket berömd haiku om körsbärsblommorna. Man hälsar våren och njuter av att det är vackert. Säkert kan saken utvecklas betydligt men våra språkkunskaper räckte inte riktigt till för detta. Sedan diskuterade vi i stället hur man ska tillaga olika slags matvaror.
Strax före halv fyra på eftermiddagen mulnade det plötsligt på och åskmuller hördes. Det blev mörkt som på kvällen och snart öste regnet ner och det blixtrade ordentligt. Sugita-san kom med en kopp te, en god riskaka och några chokladbitar till mitt kontor. I Japan har man inte kafferaster så som vi har. Man träffas och pratar vid lunchen, men vid halv-fyratiden går assitenterna med te eller kaffe till de forskarnas kontor. Om man vill ha denna service betalar man en ganska blygsam summa varje månad till en kaffe-och-te-kassa.
Det blev jordgubbar till efterrätt. En kartong med 250-300 gram kostade bara en dryg tia i svenska pengar.
No comments:
Post a Comment